Klättring

Klättring är inte min grej. Är man höjdrädd och kan knappt ställa sig på en stol så är det inte ens grej. Men idag så besegrade jag min rädsla. Jag klättrade först upp, skulle klättra lite högre än Rebecca och helt plötsligt var jag mycket högre än vad jag skulle vara. Jag kände att jag började skaka lite i kroppen. Jag tröck mig mot klätterväggen och höll i mig hårt så jag inte skulle ramla. Jag sa att jag ville ner men Rebecca tvingade mig ännu högre upp och jag fortsatte lite till och dum som man är så kollade jag ner. Försökte stryka över det med att säga vad högt och fortsätta klättra fast att jag ville ner på marken. Vill ha fötterna på jorden och inte flera meter upp i luften. Höll på att tappa greppet flera gånger med både händerna och fötterna och så skallade jag mig själv i ett fäste. Skrek sen att jag ville ner och Rebecca vägrade släppa ner mig inte förren jag var högst uppe. Hela jag skakade. Jag fortsatte att klättra högre upp och mina grepp om fästena blev sämre och sämre pga att jag skakade så mycket. Hörde sen att alla ropade att jag snart var framme och bra Carro. Jag kollade upp och såg att jag inte alls var så långt kvar till toppen. Tänkte inte ge upp när jag har kommit så högt upp så jag klättrade vidare. Tillslut var jag där högst upp. Jag skakade så häftigt att man kunde tro att jag hade kramp eller något sånt. Jag kände att jag höll på att gråta och när jag ropade på Fredrik att jag ville ner så skar sig rösten. Fredrik gick och hjälpte till att få mig ner och Rebecca sa att jag skulle luta mig bakåt med fötterna mot väggen. Aldrig i livet att jag ska luta mig bakåt tänkte jag. När jag kände marken under mina fötter skakade jag ännu mer. Jag hade klarat det. Tycker Fredrik ska vara riktigt nöjd över mig nu för att jag klarade att klättra så högt upp när jag inte ens kan ställa mig på en stol.

Puss<3