080909

Sitter här i mitt rum en september kväll fortfarande lite smått snorig och hostig. Jag känner mig trött på allt. Sitter här och lyssnar på min favoritlåt, give me your eyes. Jag har lovat dig att inte skriva något mer inlägg om dig men de här blir det sista om dig. Förlåt för allt. Du är ingen idiot eller något annat som jag kallade dig. Jag har inte så lätt att uttrycka mig just nu eftersom att det är så många känslor på gång samtidigt. Jag skriver men suddar ut. Det låter så fel. Jag vill att du ska veta att jag ser upp till dig. Du har din speciella charm m.m. Jag har redan sagt det här till dig men det finns så mycket mer jag vill säga till dig som jag inte kan få ut i ord.
Det som gjorde mig nerstämd idag var att när du ser mig så blir du nere och att du inte kan se en framtid mellan oss. Du har alltid en plats inom mig. Det här var sista inlägget om dig, inte så långt men jag får inte ut det jag vill säga till dig genom att skriva eller säga det. Det hade varit bäst genom att visa men det går inte.
Allt de här är mitt fel och jag hoppas att du kan förlåta mig.